En mkt god vän te mig blev poetisk av mitt första inlägg här... Var "bara" tvungen o kopiera de... För de värmde i mitt <3

Kan man fånga en fjäril...

Lifvet.Skapad av Nattugglan tis, januari 20, 2009 11:16:19

...frågade flickan, helt ung. Jag är ung och jag är vacker. Vad skulle kunna gå fel? Tror ni inte då, kära människa, att jag fått min beskärda del? Del av den skärseld som somliga människor lever med. Redan innan dom dött. Nu är dom döda, Mor och Far, och jag är ensam kvar. Jag är inte dom, så låt mej va. Jag är nån annan, och jag går nu. Fråga inte vart jag går, för Kan man fånga en fjäril?

Man kan fånga fjäril med en håv. Det finns människor som gör det. Fångar fjäril med håv. Sätter fjärilen på en tavla bland dom andra. Sätter fast med en nål....

Mor och far var också fjärilar....

I den andre bloggen tidigare ja... Alltså detta me o va okänd... E ni me???

Börja om nånstans, där ingen vet vem man e... Bara få starta om på ny kula. Men, skulle inte de bli ensamt... Skapa nya kontakter, få nya vänner.. Men de gamla då? Dom kan man inte kasta på sophögen heller, de e ju som min familj , de har hjälpt mig bli te den ja e ida... Så... Hur ska man nånsin kunna vara okänd?!

Mycket... för min del ida, vet ej varför...  Bara blir så.

Kom bara så där radikalt tänka på missbruk igen  Om inte de hade funnits i mitt liv, Vem hade ja vart idag? Hur skulle de ha sett ut?

Mkt roterande konstiga tankar i min hjärna nuför tiden

Hur ja än har haft de o vart me om i min barndom så e de ändock skildringen till mitt liv... (Kan man skriva så?)

Ja skulle ändå inte velat haft några andra föräldrar!

Hur de än va så upfostrade de mig aldrig fel

Nåja, sitta här o bli sentimental på nattkröken e väl ändå te o ta i...

Detta me o krama en kudde o tillbehörande hundar e ju heller aldrig fel

Och så har vi de onämnda:

Ack kärleken, den kärleken!

Saknar honom så mitt <3 går åt... Ska försöka träffa han i helgen. Detta påtvingade särandet e väl iof nyttigt för oss båda, men håller de sen då..?  E så nervös... Men hade han vart hemma denna tiden, så hade vi förmodligen inte behövt beskymra oss om att vi ens skulle ha ett förhållande. Våra tjafs hade drivit oss isär ytterligare liiiiite till.

Men som läget e nu, o de gått 12 dar - JAG LÄNGTAR IHJÄL MIG JU!!!!

(De måste va positivt va? )

Go natt o sov gôtt me er!

Ja, de gick gick ju åt helvete idag... Finns inga bidrag att få  Så nu skulle af ta kontakt me kommunen o se om de går att göra ett "UNDANTAG"! Hoppas hoppas... Läsa 3 dar i veckan o rest. 2 göra nåt annat... Att de ska va så jävla svårt... När man för en gångs skull VILL, nej nej.. Då får man inte ist...  

Nån sa te mig ida: "Hörde att du inte kunde lita på dig själv häromdan"... Oh ja bara: Va fan menar du me de? Fick man nåt svar? Nej! I vilket sammanhang skulle JAG inte kunna lita på mig själv???! Man kan ju verkligen börja fundera på va folk snackar egentligen, brukar inte bry mig för alla pratar, så e de bara. Men folk brukar iaf kunna hävda sig eller förklara va de öppnar käften om! Men bor man i "smallville" så gör man...

Nästa sak som egentligen inte förvånar mig alls e vilka sjuka killar de finns. Har en vän som har problem me sin o ojojoj men hallå säger ja bara. Har stött på många sorter i mitt liv o denna e de nåt kusligt över... Han e nämligen inte äldre än 23 år... Man tycker ju att de i sån tidig ålder borde reagera själva men icke den här.. O de värsta av allt! Om man nu kan uttrycka sig så.. Han MISSBRUKAR inte ens!

Bye så länge!

De kan man på sätt o vis säga att ja e...

Ja har ju bloggar på flera ställer men här har ja tänkt försöka vara lite mer okänd

Sista tiden har ja tänkt över mkt saker... Måste man följa samma levnadsspår för att folk ska tycka om en? Ja har fått mkt press kring kommunen, af mm... O deras förslag, om ja nu ska börja plugga e att ta en folkhögskola längre bort o få struktur på mitt liv o bara tänka på mig själv... O ja tycker efter en hel dels tänkande att deras förlag inte e så dumt. Visst, de har ju helt klart sina uppoffringar, men kan de inte vara värt de? Kan inte ja vara värd de??? Varför ska ja offra hela mig själv för att stanna här? Ja vill ha detta som en plats att flytta tebax till när ja blir äldre... Ja kan inte komma nån vart i mitt liv genom att utgå härifrån...

Så de blir till att fortsätta fundera på hur ja ska lägga upp detta... Får se vad som blir sagt imorn me... Hoppas hoppas att ja har en chans!

Saknar

Och: Går de att fånga en fjäril?